av Eva Zwahlen

Resiliens är ett svårt ord som betyder motståndskraft, elasticitet… Ordet används ofta när man talar om ekosystem och beskriver ett ekosystems förmåga att utstå störningar och återhämta sig efter störningar. Bränder, överbete, stormar, giftexponering, klimatförändringar stressar ekosystem och får de ur balans. Om ekosystemet återgår till sitt ursprungliga läge efter störningen är det resilient. Om störningen är för stor eller om ekosystemet utarmats på sin resilient kan ekosystemet nå en tipping point och anta ett annat läge. Det kan bli till det bättre för vissa arter, men till det sämre för det stor flertalet.

På samhällsnivå pratar vi om krisberedskap, men kan man själv bygga in mer resiliens i sitt eget liv?  I dessa dagar får ordets innebörd ett helt annat allvar. Vi kan inte backa tiden, bara påverka vår framtid. Corona-krisen sätter hela vår livsstil på prov och testar dess resiliens. När krisen är över, vill vi då verkligen ramla tillbaka till samma läge som samhället befann sig i innan krisen? Eller vill vi hamna i ett annat steady state som på sikt blir mer resilient?

Förhoppningsvis blir förståelsen för att allt liv på jorden hänger ihop bättre och att vi måste samarbete och hushålla med jordens resurser för att kommande generationer också ska kunna leva ett gott liv.